I mitt verk leker jag vidare med de färgade ljusöppningarna i rummet. Jag skapar  ramar/fönsterbågar som också tar fasta på gradängens diagonala lutning och upprepningarna. De strikta balanserade linjerna i rummet får en mera svävande motkraft. Vajern är en del av verket. Den markerar den lodräta linje som möter verkets balanspunkt. Känslan av att verket svävar förstärks.

Verket är minimalistisk och abstrakt. Det är i ständig rörelse och förändras för betraktaren som sitter stilla och väntar.  Väntan före, mellan eller efter. Då ska man kunna vila, och lyssna på sina egna tankar. Då aktiveras verket och det börjar leva. Jag lyfter fram det som finns i betraktarens huvud och vikten av att öppna fönster för världen eller skapa ramar/ struktur. Det blir som periodiska systemet som har börjat vika sig och leva sitt eget liv eller kanske en farkost i rymden som söker det okända. Jag förstärker det immateriella i rummet och öppnar fönstren för kunskapen och kulturen.

Tanken är att verket inte ska ta för mycket plats utan definierar mera luften som vi andas. Upplevelsen av verket förändras förstås i samband med att man ändrar rummets verksamhet. På det viset växer verket med rummets användning och behöver inte skrika ut själv utan lämnar plats för all den viktiga kommunikation som kommer att ske på platsen.

Beställare: Ängelholms kommun
Projektledare: Mats Kläpp