• Konstnärlig gestaltning till nya Kungsmadskolans entré
• Arkitekt: Caroline Lindgård, White arkitekter
• Projektledare Nicolas Hansson
• Beställare: Växjö kommun
• 2014

I min gestaltning vill jag tillföra konsten till den nya skolan och samtidigt markera entrén i nordöstra hörnet.
Jag vill att det ska vara intressant och inbjudande att gå in i skolan för alla de som vistas där dagligen och
även för besökare. Man ska också kunna betrakta den från olika håll både inifrån och utifrån.
Jag har tagit fasta på arkitekturen och intrigerat verket i det. Pelaren som håller uppe skolans hörn har en
cirkulär form. Det är en tyngdpunkt jag valt att jobba med.
Jag vill lyfta fram pelaren samt trappformen som refererar till lärandet och ledar tankarna ända till antiken.
Där hittar man grunden för vårt skolsystem.

Skolans uppgift är att utbilda individer som blir starka ihop med varandra och med andra människor för att
klara framtidens utmaningar.
Verket Rymdtrappa är format som en rund trappa, alltså en trappa som man imaginärt kan flytta sig på
oändligt åt alla håll. Därför är den rund, och är inte sluten i botten. Det handlar om en rörelse. Det intressanta
kanske inte är högst uppe utan kan vara någonstans under resan som man upptäcker om man är nyfiken.
Skolan vill också ladda ungdomarna med kunskaper som de sedan kan ge vidare.
Trappformen, rymdtrappan, påminner om både en mottagare och en sändare. Det är länken mellan
kunskapsrymden och människan på jorden.

• Konstnärlig gestaltning till entréhallen till den nya strålbehandlingsenheten
  Skånes Universitetssjukhus, Lund
• Projektledare: Mats Kläpp
• Beställare: Region Skåne
• 2013

Jukka Väreläs projekt ”Brytning” började med besök på Botaniska trädgården i Lund, där han studerade växterna och deras strukturer. Därefter hängde han upp växter på väggen i ateljén. Under tiden  byggde han en modell av entréhallen för att bilda sig en uppfattning om skalan och rummet. Växterna som hängde upp och ner i ateljén blev utgångspunkt för det fortsatta arbetet.

Jukkas tankar kretsade kring situationen för husets besökare, framför allt hur hela tillvaron förändras när någon kämpar med sin sjukdom. Allt blir då mer eller mindre upp och ner i människans liv. Det blir en brytpunkt i livet. Precis som naturen har människorna förmågan att återhämta sig. Det tar bara tid.

Jukka har velat att verket ska ta sin plats i rummet. Själva vajerhängningen fick alltså bli en del av verket.  Betraktaren rör sig i rummet och kan uppleva det hela från olika vinklar och nivåer. Jukkahar haft en strävan efter ”lätthet och öppenhet” dvs han  har velat skapa något med volym – men relativt luftigt, stort – men transparent. Därför kan det påminna om en blyertsteckning, fast tredimensionell. De öppna kuberna spänner vajrarna genom sin tyngd och skapar därmed raka linjer:strålen. I brytpunkten förändras riktningarna ungefär som när ljuset bryts. I tanken kan linjerna följas genom taket åt båda håll. Bilden förstärks med hjälp av ljus och linjerna lämnar en skuggbild på den ljusa väggytan. Tankarna kan vandra från naturens minsta beståndsdelar till kosmiska dimensioner.

Text av Helena Trenk, konsthandläggare, Region Skåne

Landart under (X)sites, , 44 metallstänger och lackfärg i 44 olika nyanser. konstverket mäter 150 meter
Platsspecifikt verk som är på Invallningen i Höganäs. Ingår i land art utställningen (X)Sites kattegattleden, en utomhusutställning ut med kusten mellan Helsingborg och Kungsbacka. verket har som utgångspunkt platsens miljö, historia och funktion.
mer info:
www.landart.se

The Painting Field

Tack vare de enda stenkolsfyndigheterna i Sverige föddes den skånska industrialismen i Höganäs 1797 när Höganäsbolaget grundades för att bedriva gruvverksamhet. Inledningsvis leddes arbetet av den engelske ingenjören Thomas Stawford som kom från industrialismens föregångsland.

I början av 1970-talet ”vallades” viken norr om Höganäs hamn in, dvs vikens yttersta del fylldes igen med stora stenar för att skapa en avspärrning genom vattnet vilket förvandlade viken till en liten insjö. Avspärrningen åtföljdes av ett industristängsel för att inhängna fabriksområdet. Orsaken var att Höganäsbolaget behövde mer utrymme till slaggmaterialet från sin järnproduktion. Efterhand fylldes den tidigare viken fullständigt med produktionsrester vilket slutligen skapade ett nytt, ej tidigare existerat, landområde med böljande kullar vars högsta punkt mäter 14 meter över havet.

För inte fullt ett decennium sedan sågades det ursprungliga stängslet ned och flyttades ca 100 meter österut. Efter närmare 40 års användning som deponi öppnade Höganäsbolaget genom stängselförflyttningen upp området närmast vattnet till allmänheten som rekreationsområde. Grönområdet, eller ingenmanslandet, som bildades mellan havet och det nya stängslet kallades Invallningen.

Vad som utmärker invallningsområdet och dess närmaste omgivningar är alla de stängsel och staket som skär genom landskapet i olika riktningar. Inte bara Höganäsbolagets stängsel utan här ligger också bl a Höganäs reningsverk som behöver skydd som hindrar passage och håller objudna utanför.

The Painting Field återkopplar till Höganäsbolagets ursprungliga deponiområde som sträckte sig till Invallningens yttersta rand. Vid en fingranskning av området återfanns det ursprungliga stängslets betongfundament med avsågade stängselrester. Dessa historiska reminiscenser och tillika brottytor i terrängen utgör verkets förankring i platsens historia och nutida utseende. Fynden med arkeologiskt liknande karaktär erinrar om platsens födelse och uppstigande ur havet.

De, i olika färger bemålade, 44 metallstänger som ingår i The Painting Field är monterade i dessa funna betongfundament, sk ”found objects”, och tecknar en 150 lång horisontlinje utmed Invallningens yttersta kant mot havet intill cykel- och gångbanan Kattegattleden. Metallstängerna överstiger manshöjd med en längd på ca 225 cm. Verkets platskoordinater är: 56.205137, 12.538363.

Den amerikanske konstnären Walter de Maria uppförde 1977 på en avlägsen plats i New Mexico sitt ikoniska land art verk The Lightning Field. The Painting Field handlar inte om att fånga himlens blixtar utan om en form av landskapsmåleri som utmanar perceptionen med en sträng minimalistisk form och en till synes expressionistisk palett som kontrasterar mot det specifika landskapets gröna och grå nyanser.

Metallstängernas linjära horisontalitet aktiverar och strukturerar platsens storslagenhet och utsatthet gentemot naturens krafter. I bakgrunden fångar blicken Kullabergs mytifierade bergskam. I en lustfylld unik färgkombination öppnar sig The Painting Field mot havet och bildar ett landmärke som utgår från Höganäs industrihistoria och för en dialog mellan natur, kultur och industri i ett landskap som är stadd i framtida förändring. The Painting Field utmanar även den gängse synen på ett stängsels funktionalitet. Avsaknaden av nät mellan metallstängerna skapar en funktionslöshet som inte delar in människor i innanför och utanför, inte heller i vi och dom vilket får en vidare symbolik i de stängsel som byggs runt om i världen för att hålla immigranter utanför nationens territorium.

Torbjörn Limé och Jukka Värelä

Visby 170803

• Konstnärlig gestaltning till Lindö förskola i Kalmar
• Arkitekt: ATRIO arkitekter, Olle Utterback
• Projektledare bygg: Mats Borg, Kalmar kommun
• Pedagogista och biträdande förskolechef: Charlotte Larsson
• Konstkonsulent: Stina Siljing
• Beställare: Kalmar  kommun
• 2016

I mitt gestaltning Observationer vill jag ge struktur och ramar men lämna väldigt mycket öppet för barnen, lärare och föräldrar. Platsen är första kontakten med förskolan. Därifrån fortsätter man till de tre avdelningarna kronan, juvelen och skatten. Det är en plats där alla möts när barnen ska till skolan eller hem. Mitt intresse ligger i naturen och naturvetenskapen och framförallt människans möte med det.

Gestaltningen består av två delar. Den första delen, uteplatsen, bygger på fyra skulpturala former som uppmanar till lek och fysiska aktiviteter. Den andra delen är samma former i liten skala i form av lek/pusselbitar som barnen kan leka med inomhus. På det sättet suddar man ut gränserna i lek mellan ute och inne. Leken bara fortsätter och byter form.

Tankar om lek

Gestaltningen är platsspecifik och bygger på Reggio Emilioinspirerat arbetssätt. Jag har också tagit fasta på Rhizomatiska lärandet. Formerna lämnar mycket över till fantasin, så att lekens innehåll inte blir förutbestämd, eller styrd. Kreativa tankar ska frigöras och barnen står för lekens innehåll. Leken växer hela tiden. Leken är tidlös. Det finns inget centrum utan allt kan vara intressant.

Gestaltningen kan ses som ett konstnärligt verk som barnen kan aktivera med sin kropp och rörelse. Men det är också en scen för barnens lek som utvecklar kroppen, tänkandet, språket och nyfikenheten.

Formerna

Grundelementen i min gestaltning är en form som kallas trapets inom geometrin. (En triangel med avkapad topp blir en fyrhörning) Det är en form som kan upprepas, vridas och vändas på många olika sätt. Min tanke har varit att bygga former som har linjer, ytor, volymer, punkter. Det är för skulptören klassiskt byggmaterial. Det minimala uttrycket lämnar mycket plats för egna tolkningar. Skalan är anpassad för 1-6 åriga barn. Det är bara de som kan krypa genom hålen och komma ut på andra sidan.Tanken är att hålla sig nära marken och undvika att bygga för mycket på höjden. Runt platsen finns träd, hus mm som har höjd redan och samverkar.

Verket är också en gemensam symbol för de tre olika avdelningarna, skatten, juvelen och kronan. Formerna bildar olika ”smycken” i cirkulär rörelse. Det smälter ihop med små stubbar, kantavgränsningen, som ett pärlhalsband.

Tanken är att leken inte tar slut utan fortsätter inomhus i en annan skala. Man kan leka med liknande former som ute. Man har oändliga möjligheter att bygga och leka. Barnen kommer att känna kopplingen med utegestaltningen och utveckla skapandet.

Bygglek består av två olika pussel och klossar och är gjord av björkfaner och trä. Byggklossarna och pusselbitarna är konstruerade med tanke på hela gestaltningen och fungerar som redskap för att få barnen till leken. Observationer och eget agerande leder till nya erfarenheter och kunskaper.

Att foga ihop bitar på en yta, som tex mosaik, genom att fylla en yta med ett antal identiska eller icke- identiska bitar utan att det uppstår hålrum har mycket lång tradition. I mitt förslag har jag använt matematikern Penrose ́s princip och gjort två egna mönster. För att konstruera Penrose mönster behövs det två olika plattor med räta vinklar. Penrose kallade dem drake och pil. Det här är en unik version för Lindö förskola. Det som fascinerar är att det går att bygga fritt åt alla håll. Det har ingen yttre ram. Det kommer aldrig att helt upprepa sig. Klossarna är en tredimensionell form av massivt trä, alla likadana. De kan man bygga fritt med.

Hela projektet var nära samarbete med skolans personal som inledes med en dag föreläsning/workshop med hela Kalmar kommuns förskolepersonal inom upptågsdagar som ordas i början av terminen. Temat var förändringen som personalen kommer att arbeta med barnen under åren. för projektet var det viktigt att ha bra förankring inom pedagogerna för att man skapar ett verk inom deras och barnens arbetsplats.

• Konstnärlig gestaltning till Nyhemsskolans samlingssal i Ängelholm
• Arkitekt: Tengbom
• Projektledare bygge: Joakim Lemminge, Ängelholmslokaler
• Konstkonsult: Mats Kläpp
• Beställare: Ängelholms kommun
• 2016

I mitt verk leker jag vidare med de färgade ljusöppningarna i rummet. Jag skapar  ramar/fönsterbågar som också tar fasta på gradängens diagonala lutning och upprepningarna. De strikta balanserade linjerna i rummet får en mera svävande motkraft. Vajern är en del av verket. Den markerar den lodräta linje som möter verkets balanspunkt. Känslan av att verket svävar förstärks.

Verket är minimalistisk och abstrakt. Det är i ständig rörelse och förändras för betraktaren som sitter stilla och väntar.  Väntan före, mellan eller efter. Då ska man kunna vila, och lyssna på sina egna tankar. Då aktiveras verket och det börjar leva. Jag lyfter fram det som finns i betraktarens huvud och vikten av att öppna fönster för världen eller skapa ramar/ struktur. Det blir som periodiska systemet som har börjat vika sig och leva sitt eget liv eller kanske en farkost i rymden som söker det okända. Jag förstärker det immateriella i rummet och öppnar fönstren för kunskapen och kulturen.

Tanken är att verket inte ska ta för mycket plats utan definierar mera luften som vi andas. Upplevelsen av verket förändras förstås i samband med att man ändrar rummets verksamhet. På det viset växer verket med rummets användning och behöver inte skrika ut själv utan lämnar plats för all den viktiga kommunikation som kommer att ske på platsen.

• Konstnärlig gestaltning till Världens park, Göteborg
• Projektering: Boll Smedja, Björn Jadelius
• Beställare: Bostadsbolaget Poseidon
• 2000

Skulpturen i parkens centrum gestaltar solens, jordens och tidens kretslopp.
Den kan också visa tiden (solur) och är omgärdad av en vattenränna.
Den 20 mm tjocka järnplåten är perforerad av hål som nattetid släpper igenom ljus i form av Vintergatan.

• Skulptural gestaltning samt översyn och upprustning av delar av församlingsgårdens befintliga interiörer.
• Projektledare: Christina Eriksson Fredriksson, Statens konstråd
• Beställare: Svenska kyrkan, Peter Forsberg
•  2006

Sollefteå församlingsgård

Sollefteå församlingsgård uppfördes under 1960-talet efter ritningar av arkitekten E G Renmark. Under årens lopp har sedan förändrade behov och verksamheter ställt nya krav på lokalernas användningsområden. Funktioner och föremål har adderats till miljöer som ibland ursprungligen varit tänkta för helt andra ändamål.

I samband med ombyggnaden fick Jukka Värelä uppdraget kring en konstnärlig gestaltning för andaktsrummet. Men omedelbart expanderades detta till att också omfatta angränsande rum, entréer och passager. Utgångspunkter för konstnären blev att återerövra intentioner som tidigare funnits i den interiöra gestaltningen. Att reducera, lyfta fram och förstärka såväl funktioner som material, att sovra och gallra – att hitta ett grundläge.

För andaktsrummet skapades två helt nya skulpturala element placerade på två av väggarna. Positionerna är samspelande; en vertikal och en horisontell rörelse. De konstnärliga tilläggen har släktskap med välkända föremål eller redskap men skapar i kraft av sig själva sina helt egna associationer i skärningspunkter mellan funktion och icke-funktion, konkret och abstrakt, verklighet och dröm. Dessutom har för det renoverade altarbordet två ljusstakar i stål och glas formgivits av konstnären. Också rummets övriga möblemang har renoverats och försetts med bland annat ny stolklädsel.

Text av Christina Eriksson Fredriksson